Sofias blogg

Jag är arg, jag är riktigt jävla arg. Jag arg på människor i min närhet för att de inte förstår, jag är arg på människor som inte längre finns där för anledningar som jag inte vet vilka, jag är arg för att det inte finns någon jag kan prata med. Jag är arg på mig själv för att jag låtit det bli som det blev, för att jag inte har någon som helst kontroll över mitt liv. Jag är arg för att jag inte uppnått någonting och jag är arg för att jag inte har några drömmar. Jag är arg för att saker tar tid, och att jag ska slösa mitt liv för att uppnå dem. jag är arg för att mitt liv står stilla, jag arg för att jag låter människor trycka ner mig och trampa på mig som om jag vore ingenting och jag är arg för att det är precis så jag känner. Jag arg över stämpeln i min panna och människors sätt att påminna mig om att den finns där. Jag är arg för att jag tar åt mig av allt som sägs om mig. Jag är arg på mig själv för att jag ens skriver det här men jag är argare över att ingen, ingen kommer bry sig om vad jag just skrivit.